SAP och statskyrkan

1. Inledning

”Jag är socialist ända in i själen och ger inte ett skvatt för kyrkan”. Orden är från en kyrkorådsordförande som suttit på sin post i 25 år, men exemplet i dess helhet är hämtat ur en polemiserande skrift mot utvecklingen i svenska kyrkan.¹

Uttrycket i sig är förbryllande. Betänk detta, en ordförande som suttit ett kvartssekel på sin post och inte bryr sig. Vilket företag, vilken förening eller gemenskap skulle acceptera att en person med så tydligt uttalat oengagemang skulle få leda det? I svenska kyrkan går det uppenbarligen. Själv motiverar kyrkorådsordföranden sitt kyrkopolitiska intresse med att ”Jag representerar den stora anonyma majoriteten. Jag sitter med för att bevaka vart skattepengarna tar vägen.”²

Exemplet illustrerar dock kollisionen mellan två verkligheter: Kyrkan, församlingen och bekännelsegemenskapen, respektive statsmakten, den politiska representationen och medborgarna. I uttalandet ligger inte enbart ordförandens syn på sitt förtroendeuppdrag och sin funktion som bevakare av skattemedel, utan samtidigt hans syn på kyrkan och hennes roll i samhället.

Var ska grunderna till vår moderna statskyrka sökas och hur ska framväxten av den tolkas? Konflikten mellan stat och kyrka går långt tillbaka, men framväxten av den moderna statskyrkan i Sverige går att finna i de relationer som utvecklades mellan statsmakten och statskyrkan från slutet av 1920-talet fram till andra världskrigets början.

I synnerhet är det utvecklingen av Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis (förkortas SAP) inställning till statskyrkan under 1930-talet som skapar grundvalarna för den relation mellan statsmakt och statskyrka vi fortfarande har idag. ³ Här återfinns också grunderna till och förståelsen för kyrkorådsordföranden som i 25 år sagt sig företräda en anonym majoritet och beslutat i en kyrka han inte har något till övers för.

1.1 Syfte och avgränsningar

Egentligen finns två syften med denna uppsats: dels allmänt övergripande att undersöka framväxten av den moderna statskyrkan, dels mer preciserat beskriva och analysera gestaltningen av SAP:s inställning till statskyrkan mellan åren 1928-1937 utifrån ett makt- och kontrollperspektiv, samt undersöka vilka intentioner som låg bakom politiken som fördes. Också om detta är tyngdpunkten i min uppsats belyser jag SAP:s inställning innan tiden för min undersökning för att peka på de tidigaste utvecklingslinjerna.

Anledningen till att jag begränsat min undersökning mellan 1928-1937 är att denna period är viktig för förståelsen av relationen mellan staten och statskyrkan idag. Vid slutet av 1920-talet hade det demokratiska och parlamentariska politiska systemet befästs.

Decenniet före hade präglats av frekventa skiften mellan labila minoritetsregeringar. 1929 års börskrasch fick långtgående konsekvenser för den svenska ekonomin och föranledde under 30-talet regeringssamarbete mellan socialdemokrater och bondeförbundare, ett samarbete som var möjligt mycket p g a socialdemokraternas nedtonade ideologiska skärpa.⁴ Årtalen är inte magiska, men vid ingången till 1930-talet sker en brytpunkt ur ideologisk och kyrkopolitisk synvinkel som får konsekvenser för utvecklingen fram till tiden före andra världskrigets utbrott.

1.2 Teori och metod

Jag har inte velat ansluta mig till någon renodlad teori, men har valt att använda mig av ett makt- och kontrollperspektiv. Varför är det då intressant att anlägga ett makt- och kontrollperspektiv? Först och främst väckte exemplet med kyrkorådsordföranden min nyfikenhet. Om ekonomisk kontroll är ett intresse, finns det då kanske flera intressen att styra? Och går det att finna dessa vid tiden för min undersökning? Vidare är tiden för min undersökning intressant ur två aspekter:

1. SAP förändras som parti och kommer i regeringsställning.
2. Omdaningen av ekonomisk politik och samhället genom samförståndslösningar och konstruerandet av ett ”folkhem” begynner.

Hirdman analyserar förvisso ur ett genusperspektiv, som inte jag avser att använda. Men även om hon inriktar sig på ett annat område i samhället och har andra aktörer, lämpar sig hennes modell för mitt makt- och kontrollperpektiv eftersom den klarlägger en maktproblematik inom den socialdemokratiska politiken. Det har inte, så vitt jag vet, tidigare anlagts en sån här typ av analysmodell och teoretiskt perspektiv på det område och material jag avser använda. Hirdman använder sig av fyra begrepp för att blottlägga maktproblematiken i vad hon benämner tillrättaläggandets utopiska idé: inordning, utbredning, omvandling och kränkning.

Inordningen innefattar en maktproblematik i en uppåt- och nedåtriktning med konflikten mellan de överordnade som gör anspråk på särskild kunskap och vet hur något ska vara kontra de som inte vill låta sig underordnas enligt de överordnades principer. I utvecklingen och spridandet av de parlamentaristiska och demokratiska principerna följer en marxistiskt och utopiskt präglad ordning med.

Utbredningen berör viljan att utöva politik inom områden som tidigare varit utanför den politiska sfären, samt statens skapande och legitimering av (nya) institutioner.

Hirdman definierar omvandlingen som det tillrättaläggande och den vetenskapliga stereotypisering av det privata livet som sker i mötet individ–stat.

Det fjärde begreppet, kränkning, beskriver individens upplevelse av statens direkta ingripande i den privata sfären och mer direkt den människosyn de överordnade hade, samt om de uppfattade sitt agerande som kränkande.⁶ Liksom Hirdman ser jag de fyra begreppen som systematiserande och inte som något absolut. Jag har därför tagit mig friheten att göra egna avgränsningar och kompletteringar för att få dem att bättre stämma med min analys.

En av fördelarna med ett makt- och kontrollperspektiv är givetvis att bearbetningen av materialet underlättas. Viktigare är att det dialektiska förhållandet mellan SAP, både som parti och i egenskap av stats- och regeringsbärande parti, och statskyrkan polariseras. Det är alltså inte som i Hirdmans fall relationen mellan stat och individ jag avser arbeta med, utan stat–institution. Jag har valt att inte sätta likhetstecken mellan SAP och staten, men kommer på ett medvetet sätt ändå upprätthålla en stark koppling dem emellan och endast problematisera denna bindning när det är befogat.

Polariseringen befattar sig med en över- och underordningsproblematik där SAP representerar en (ny) politisk kraft med anspråk att omdana samhällets olika områden och statskyrkan står för konserverandet av en äldre samhällsordning och samtidigt försöker bevara sitt politiska inflytande. Med statskyrkan avser jag inte de enskilda individerna inom kyrkan och hur de kom att påverkas, däremot reaktionerna från statskyrkans företrädare, eftersom mitt perspektiv förutsätter denna inordning av två poler.

Inordningen och uppdelningen utesluter inte interaktion, men det är som sagt förhållandets karaktär av konflikt som lyfts fram, trots att både kompromiss- och konsensuslinjerna finns. Uteslutningen av dessa linjer begränsar förvisso min horisont, men jag låter så vara av hänsyn till omfattning och att analytiskt arbete kräver djup framför bredd.

En annan fördel är ny förståelse för en omfattande utvecklingsprocess på ett under denna tid betydande samhällsområde. Det kastas ljus över det mer övergripande syftet att undersöka framväxten av den moderna statskyrkan och mitt val av perspektiv öppnar för nya tolkningar av dagens situation.

Här ges också möjlighet för att studera det Hirdman refererar till som utbredningen och den politiska viljan att kontrollera områden (institutioner) i samhället som tidigare varit utom räckhåll, samt legitimeringen av denna kontroll från statsmaktens sida. Omvandlingen berörs i något mindre grad eftersom det strukturellt är svårt att överföra den på relationen stat–institution och visa på konkreta exempel. Likaså får kränkningen en något mindre omfattning.

Ett problem vid gestaltningen av huvudlinjerna har varit att de tenderar att ge en stundom väldigt schematisk, generell och förenklad bild (vilket förvisso är en av avsikterna). Delar av analysen i kapitel 3 och 4 kommer att koncentreras kring Arthur Engberg och hans politiska uttalanden. Detta beror främst på att han var SAP:s främste talesman i kyrkliga frågor under perioden och också ecklesiastikminister från 1932-39.

Han hade med andra ord under denna tid ett avgörande inflytande på kyrkopolitiken. Jag har givetvis så långt det varit möjligt redogjort för personer och grupperingar inom SAP som på ett eller annat sätt representerar och uttrycker olika hållningar till statskyrkan för att skapa en bred och nyanserad bild. Det bör dock påpekas att jag främst har varit ute efter huvudlinjer i form av idéer, värderingar och synsätt, inte människor av kött och blod, även om dessa människor kan vara nog så intressanta ibland.

Jag har disponerat uppsatsen på följande sätt: kapitel 2 innehåller en Bakgrund, kapitel 3 och 4 är resultatredovisning och analys. Modellen kommer jag att föra upp och behandla under kapitel 5, uppsatsens diskussionsdel, men inte i den löpande texten, även om teorin bör hållas i åtanke kapitel 3 och 4. Detta gör jag för att tydligare presentera mina resultat och separat kunna diskutera dem utifrån min modell. Sist kommer min sammanfattning under kapitel 6 och käll- och litteraturförteckning i kapitel 7.

1.3 Frågeställning

Jag har i stort sett redan med min teoretiska och metodiska diskussion utifrån makt- och kontrollperspektivet berört och tangerat frågeställningen för uppsatsen. Den allmänna övergripande frågan om framväxten av den moderna statskyrkan är förvisso alldeles för omfattande för att kunna avhandlas i sin fullständighet i denna uppsats. Jag försöker dock delvis besvara den eller åtminstone närma mig en förståelse för hur dagens statskyrka vuxit fram genom uppsatsens mer specifika frågeställning:

• Hur gestaltades huvudlinjerna i SAP:s inställning till statskyrkan mellan åren 1928-1937 utifrån ett makt- och kontrollperspektiv?
• Vilka intentioner låg bakom den politik som fördes?

1.4 Forskningsläge

Forskningen kring utvecklingen av SAP:s inställning till statskyrkan från slutet av 1920-talet till slutet av 30-talet har präglats av olika utgångspunkter. Generellt fokuseras mycket av forskningen på Arthur Engberg som person och politiker där han får representera SAP:s inställning. Samtidigt finns forskning som inriktar sig mer på socialdemokratins ideologiska arv och utveckling. Det har dock inte utförligt utretts hur huvudlinjerna ska ses utifrån ett makt- och kontrollperspektiv, samt vilka intentioner som kan tänkas ligga bakom politiken som fördes.

Herbert Tingsten, samhällsdebattör och tidningsman, sätter konflikten mellan punkterna om religionsfriheten och statskyrkans avskaffande i SAP:s partiprogram i centrum i sin bok Den svenska socialdemokratins idéutveckling 2 från 1941 (originalutgåva).

Tingstens analys är mycket inriktad på de ideologiska aspekterna. Diskrepansen mellan vad partiprogrammet sa och hur detta förenades med politisk praxis ges störst utrymme i diskussionen. Under senare hälften av 30-talet godtogs bibehållandet av programpunkten om statskyrkans avskaffande av det enkla skälet att ingen trodde att den skulle förverkligas. Tingsten kallar accepterandet av denna hållning för neutralitetslinjen, vilket var den dominerande linjen i SAP. Dessutom ansåg partistyrelsen att det inte förelåg någon konflikt mellan punkten om religionsfrihet och statskyrkans avskaffande eftersom Sverige i hög grad var ett tolerant land gentemot olika trosuppfattningar.

En av staten kontrollerad kyrka var att föredra framför en kyrka som lätt kunde underkastas katolicism och reaktionära krafter om hon släpptes fri. Statskyrkan och SAP närmade sig varandra under 30-talet enligt Tingsten. Orsaken var ett ökat lekmannainflytande inom kyrkan och att kyrkan från socialdemokratiskt håll betraktades som ett stöd i kampen för den nationella demokratin mot bl a nazismen i Tyskland och sovjetkommunismen. Tingsten vill understryka inkonsekvensen i att SAP:s så tydliga utveckling inte satte det minsta spår i partiprogrammet och närmar sig här det motsägelsefulla i framväxten av den moderna statskyrkan utan att för den skull gå närmare in på den.⁷

Min undersökning problematiserar förhållandet mellan statskyrkan och SAP utifrån makt- och kontrollperspektivet och bär fram ideologisk/religiösa aspekter inom SAP och i viss mån från statskyrkohåll. Jag hoppas också att konflikten mellan programpunkterna om religionsfrihet respektive statskyrkans avskaffande ska komma i ny belysning.

Nils och Lars Beltzén ger i Arthur Engberg– publicist och politiker från 1973 en karaktärsteckning av Arthur Engberg utifrån hans politiska värv och personliga arkiv. Under slutet av 1920-talet och i början av 1930-talet drev Engberg ”statskyrkoidéns restlösa förverkligande” allt hårdare.

Vid kyrkomötet 1929 väcktes en motion av samtliga biskopar om krav på fritt utträde ur svenska kyrkan. Engberg ansåg det vara en orimlighet då medlemskap i statskyrkan innebar medborgarskap i staten. Det gick inte att avsäga sig det statliga medborgarskapet och därmed ej heller det kyrkliga. I Engbergs idé låg att kyrkan borde reformeras och en väg att gå var att avskaffa biskoparna och i stället inrätta en kyrklig överstyrelse med generaldirektör.

Engbergs syfte var, enligt Nils och Lars Beltzén, att poängtera statskyrkans likställdhet med andra statliga institutioner som militärväsendet och skolväsendet. Till det kom Engbergs oro och avoghet gentemot katolicismen vars inflytande ökade. Han föredrog ett kontrollerat statskyrkosystem framför en fri kyrka som kunde utsättas för obskurantism och reaktionära krafter. Efter 1932 ökade Engbergs övertygelse att statskyrkan borde bevaras.

Vad ankom religionsfrihet fanns i Sverige en bred tolerans och en kontrollerad statskyrka var en garant för denna frihet. Dock kom Engbergs inställning att ta en annorlunda riktning på grund av utvecklingen mellan staten och kyrkan i Tyskland under Hitler. Han ansåg att den nazistiska regimen tvingade kyrkan att förespråka anti-humanistiska och odemokratiska värden.

Den evangeliska protestantismen var enligt Engberg försvarare av människovärdet och demokrati och det spänningsförhållande som rådde mellan kyrka och stat var nyttigt för statsmakten. Om kyrkan knöts för hårt till statsmakten blev hon lätt offer för diktatoriska strävanden och hennes osjälvständighet skulle motverka funktionen som försvarare av demokratiska värden.

Denna avspänning fortgick under 1930-talet och perioden präglades av kompromissanda. Vid partikongressen 1936 fördes diskussioner om strykandet av punkten om statskyrkans avskaffande. Kongressen lät förvisso programpunkten stå kvar, men samtidigt uttrycktes att tiden ej var mogen för dess förverkligande. Statskyrkan behövde statens översyn för att säkra denna viktiga del av kulturlivet.Frågan ansågs vara underordnad religionsfrihetsfrågan och i dagsläget rådde stor frihet och tolerans gentemot andra trosuppfattningar.

Mot slutet av regeringstiden rådde samförstånd mellan Engberg och kyrkans ledande företrädare. Orsaken till Engbergs ändrade inställning beror sannolikt på en ökad insikt i kyrkliga frågor och vidgad förståelse för kyrkan som samhällsinstitution.⁸

Nils Kristenson, präst i Svenska kyrkan, redogör i sin uppsats från 1982 ”Två uppfattningar av samhällsansvar: Kyrkans och Socialdemokratins” för hållningen mellan socialdemokraterna och kyrkan under mellankrigstiden. Konflikterna minskade under 1930-talet mellan socialdemokratin och kyrkan, även om meningsskiljaktigheterna synliggjordes i bl a diskussionen om Ådalskravallerna 1931 och synen på folkkyrkobegreppet.

Per Albin Hanssons folkhemsideologi och öppenhet mot politiska meningsmotståndare medförde en mer avspänd hållning mot kyrkan. Ett tydligt exempel på detta var Hanssons försvar av den nybildade kristna s k broderskapsrörelsen inom partiet, som i övrigt angreps av Arthur Engberg eftersom han uppfattade slika bildningar som ett hot mot partiets enhet. Den minskade betydelsen av ideologisk markering och den växande ambitionen att söka samförstånd kom att genomsyra 30-talets politik.

Arthur Engbergs tidigare skarpa hållning gentemot statskyrkan kom att ”mjukna” under tiden som ecklesiastikminister och stämma väl in på den konsensuspolitik som Per Albin Hansson förespråkade. Samtidigt öppnades både frikyrkornas och statskyrkans ögon för den sociala nöd som 30-talets arbetslöshet och svåra ekonomiska kris förde med sig. Det samhälleliga och sociala engagemanget mottogs varmt av arbetarrörelsen.

Inför andra världskrigets utbrott är Sveriges värdegemenskap starkt förankrad i den traditionella kristna etiken. Något som tar sig uttryck under kriget och markeras tydligt från regering och riksdag.⁹ Kristensons redogörelse har en bredd då den lyfter fram både kyrka och socialdemokrati. Tyngdpunkten läggs vid de sociala aspekterna. Konsensuslinjerna är framträdande även om Kristenson visar på meningsskiljaktigheter.

Bernt Ralfnert ger i sin avhandling från 1988 Kvinnoprästdebatten i Sverige i perspektivet kyrka–stat en översikt över statskyrkan och SAP under 1930-talet. Han menar att samhällets olika delar får större kontroll över statsmakten och att staten blir mer politisk. Staten omdanades under socialdemokratiska styret till att byggas på en demokratisering av den politiska makten. Folkhemstanken med krav på jämlikhet öppnade för denna förändring.

Arthur Engberg tillämpade samma tanke på statskyrkan som skulle erbjuda de jämlika och fullvärdiga medborgarna sin religiösa och kyrkliga service. Samtidigt kunde samhället kontrollera prästerna, eller de kyrkliga statstjänstemännen, som Engberg betraktade dem. Enligt Ralfnert ändrade Engberg sin inställning till denna typ av demokratiskt statskontrollerade kyrka radikalt då han såg hur kyrkan i Tyskland, Deutsche Christen, utvecklades. Den var ett exempel på en statsstyrd kyrka enligt den modell SAP eftersträvade.

Engberg mobiliserade i stället den evangeliska protestantismen i Sverige och fick starkt stöd från kyrkan som allierad i kampen för de demokratiska och humanistiska värdena. Kampen mot statskyrkan kom sålunda av sig eftersom den nazistiska kyrkopolitiken visade på vad ett långt drivet och politiserat statskyrkoväsende kunde medföra.¹⁰

Ralfnerts avhandling behandlar en annan fråga än min uppsats då jag vill undersöka framväxten av den moderna statskyrkan och gestaltandet av SAP:s inställning till statskyrkan. Han lyfter dock på ett nyanserat, om än elementärt, sätt fram olika aspekter på förhållandet mellan statskyrkan och SAP, utan att gå in på vilka intentioner som kunde tänkas ligga bakom inställningen.

Bo Stråth, professor i historia vid Göteborgs universitet, har redogjort för den socialdemokratiska kyrkopolitiken före 1940 i en artikel från 1993 ”Kungliga salighetsverket? Socialdemokratisk kyrkopolitik i Sverige före 1940”. Han har sin tur byggt huvuddelen av sina uppgifter på Nils och Lars Beltzéns bok Arthur Engberg–publicist och politiker .

Stråth menar att kyrkopolitiken blev ett viktigt instrument för SAP:s organisering av samhället där folkhemsbegreppet kom att utvidgas med den socialdemokratiska folkkyrkan. SAP ändrade sin politiska retorik genom att förskjuta tyngdpunkten från klass- till folkdiskussion, t ex blev stat och samhälle som begrepp för gemenskap synonyma. Detta ska ej ses i ”manipulativa termer” menar Stråth utan var en konsekvens av ökad parlamentarisk makt och en önskan att attrahera väljare. SAP betraktade kyrkan som ett instrument för politisk praxis och kontroll som kunde tjäna statens bredare syften, bl a skydd mot katolicism och frikyrklig obskurantism.

Stråth närmar sig här ett syntetiskt perspektiv mellan politisk/ideologiska aspekter och intentioner. Viktigast är hans betoning av att SAP:s inställning till statskyrkan präglades av en växelverkan mellan arbetarrörelsen och statskyrkan.¹¹

Men trots att han hävdar att det rörde sig om en växelverkan går Stråth inte in på reaktionerna och verkningarna från statskyrkohåll. Stråth konstaterar liksom Tingsten att det inte fanns någon politisk vilja att förverkliga programpunkten om statskyrkans avskaffande. Denna aspekt vill jag, vilket nämnts ovan, undersöka närmare.

1.5 Material

Mitt primärmaterial består av riksdagsprotokoll från både första och andra kammaren (förkortas FK resp AK) mellan åren 1928-1937 där jag gjort ett urval av de riksdagar där frågor om och i anslutning till statskyrkan avhandlats. Till mitt huvudmaterial hör också kongressprotokoll från SAP:s kongresser 1928, 1932 och 1936. Även Allmänna kyrkomötets protokoll räknas till detta material där jag använt mig av kyrkomötena 1929 och 1932.

Jag har även använt en rad tidningsartiklar under perioden från dagstidningarna Social-Demokraten (förkortas SD, socialdemokratisk), Nya Dagligt Allehanda (NDA, konservativ), Dagens Nyheter (DN, liberal), Ny Tid (socialdemokratisk) och Aftonbladet (AB, liberal) som både primär- och sekundärmaterial. Mitt urval av dessa har skett via bl a Bernt Ralfnerts och Nils Kristensons nothänvisningar.

Mitt sekundärmaterial har utgjorts av kompletterande litteratur där dels Lennart Tegborgs "Kyrkoorganisation och kyrkosyn. Svenska kyrkan under perioden 1929-1945" i Kirken, krisen og krigen, dels Urban Claessons del i "Arthur Engbergs statskyrka- Harald Halléns folkkyrka" .

Två linjer inom svensk socialdemokrati" från Tro och Tanke 1996:8 använts. Till stor hjälp för förståelsen av SAP:s inre politiska utveckling har Bengt Schüllerqvists avhandling Från kosackval till kohandel. SAP:s väg till makten (1928-1933) varit.

För kapitel 2 Bakgrund har Carl Arvid Hesslers Statskyrkodebatten, Bernt Ralfnerts avhandling Kvinnoprästdebatten i Sverige i perspektivet kyrka-stat, Nils och Lars Beltzéns Arthur Engberg–publicist och politiker och även i mindre utsträckning Sven-Åke Rosenbergs Kyrkan och arbetarrörelsen och Herbert Tingstens Den svenska socialdemokratins idéutveckling 2 använts.¹²

¹ Folke T Olofsson, Vart är svenska kyrkan på väg?, Stockholm 1995, s. 106.

² Olofsson, s. 106.

³ Bo Stråth, ”Kungliga salighetsverket? Socialdemokratisk kyrkopolitik i Sverige före 1940”, I: Religionen som samhällsfaktor.Arbetarhistoria . Meddelande från Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek , Nr 66-67, Årg 17 2-3 1993, s. 17.

⁴ Lennart Tegborg, ”Kyrkoorganisation och kyrkosyn. Svenska kyrkan under perioden 1929-1945” I: Kirken, krisen og krigen, Ingun Montgomery (red) och Stein Ugelvik Larsen (red), Bergen 1982, s. 39-40 o. 54.

⁵ Yvonne Hirdman, Att lägga livet till rätta–studier i svensk folkhemspolitik, Stockholm 1990.

⁶ Hirdman, s. 15-19.

⁷ Herbert Tingsten, Den svenska socialdemokratins idéutveckling 2, 2:a utgåvan, Stockholm 1967, s. 276-278 o. 281-289.

⁸ Nils och Lars Beltzén, Arthur Engberg–publicist och politiker, Arbetarrörelsens årsbok 1973, Stockholm 1973, s. 120, 129-132, 177-178 o. 180-182.

⁹ Nils Kristenson, ”Två uppfattningar av samhällsansvar: Kyrkans och Socialdemokratins” I: Kirken, krisen og krigen, Ingun Montgomery (red) och Stein Ugelvik Larsen (red), Bergen 1982, s. 235-238 o. 248.

¹⁰ Bernt Ralfnert, Kvinnoprästdebatten i Sverige i perspektivet kyrka–stat, Malmö 1988, s. 162-163.

¹¹ Stråth, s. 17-21.

¹² Anledningen till att jag inte använt Tegborg och Claessons uppsatser ur Tro och Tanke 1996:8 i forskningsläget är att de är alltför inriktade just på Arthur Engberg och Harald Hallén. Dessutom har både Beltzén och Stråth utförligt redogjort för Engberg. Därför använder jag uppsatserna främst som sekundärlitteratur. Jag har också valt att inte ta upp Hesslers Statskyrkodebatten av den enkla anledningen att han inte inriktar sig på SAP:s huvudlinjer. Just att han behandlar debatten kring statskyrkan innebär att han redovisar flera olika ståndpunkter. Han har således en annan och bredare inriktning.