Robinson-Malous liv
rasade samman
En kraschad relation och svårt sjuka föräldrar.
Livet rasade samman för Malou strax före "Expedition:
Robinson".
- På ön upptäckte jag att jag inte hade varit riktigt lycklig
på många år.
Marie-Louise "Malou" Rydin beskriver "Expedition:
Robinson" som bland det bästa hon gjort.
Men när hon lämnade Sverige för att åka ner till Filippinerna
tidigare i år var livet kaotiskt. Hennes mamma var, och är
fortfarande, sjuk i leukemi. Pappan drabbades av stroke och Malou
hade precis separerat från ett långt förhållande.
- Det var en väldigt tufft tid. Allt kom verkligen på en gång.
En olycka är sällan ensam, kommer det så kommer det
ordentligt.
När Malou fick beskedet att hon blivit antagen till årets
"Expedition: Robinson" fick hon tänka igenom sin
situation ordentligt.
- Jag tvungen att ta ställning till vad som skulle kunna hända
om jag befann mig på en öde ö.
- Skulle jag kunna leva med att vara någon annanstans när jag
behövdes här hemma? Inte kunna träffa pappa eller hjälpa min
mamma som redan hade det jobbigt?
Åkte inte hem
längre
Malous pappa har haft flera hjärnblödningar tidigare. Efter den
senaste är han i väldigt dålig kondition.
- Pappa har alltid varit jättepigg, världens roligaste person,
som en ståuppare, en riktig rolighetsminister.
- Men nu sitter han där i en rullstol, han kan inte prata och
känner inte igen mig. Det är jättejobbigt, säger Malou.
Just nu är han på ett sjukhus och åker inte ens hem på
permission längre.
- Ibland ser man en liten glimt av igenkännande i hans ögon.
Men i går när jag träffade honom satt han bara och stirrade
framför sig, han är som i en egen liten kapsel.
Till sist var Malou tvungen att besluta sig. Skulle hon våga
åka till Filippinerna?
- Jag tänkte att annars kommer man alltid att undra vilken
riktning livet kunde ha tagit.
- När jag väl hade bestämt mig var det skönt. Det blev ett
fantastiskt bra "break" från allt.
Malou ångrar
inte för en sekund sitt beslut.
- Att åka ner dit är, förutom att föda barn, det bästa som
jag har gjort i livet. Jag kände en intensiv lycka på ön, det
gjorde mig överraskad.
Väl på ön var det ingen idé att grubbla över det jobbiga
här hemma.
- Jag kopplade bort allt, levde i nuet, det går inte att vara
på en öde ö och oroa sig för vad som händer hemma. Vid
evakueringen fick vi ringa hem en gång och då fick jag lite
lugnande besked.
Blev lugn på
ön
Hon sörjer att hennes pappa inte kan få uppleva och se henne
på tv nu.
- Jag har försökt att visa lite bilder men han reagerar inte.
Malou börjar nu se på livet lite annorlunda efter det senaste
årets erfarenheter.
- På ön upptäckte jag att jag inte hade varit riktigt lycklig
på flera år, jag hade helt enkelt inte haft tid på grund av en
överfull almanacka.
- Men på ön fanns det ingenting att göra. Jag upplevde ett
väldigt lugn, fick tid till att reflektera över mitt liv och
kände efter vad som egentligen är riktigt viktigt.
- En av de saker jag kom fram till var att man måste ta mer
ansvar för sin fritid också, och inte bara jobba.