Enter your search terms Submit search form

För- och nackdelar med att vara hela Sveriges "Robinson-Klas

För några veckor sedan var han en kille i mängden.
Nu är han ”Robinson- Klas” med hela Sverige.
Klas Granström, 23, från Luleå har blivit rikskändis.
– Jag måste skaffa hemligt telefonnummer, säger Klas.
För Klas Granström finns ett liv före och efter ”Robinson”.
Just nu är turbulensen stor.
Tevesuccén ”Robinson” följs av stora delar av svenska folket. Deltagarna har blivit kändisar, ”Robinson-Klas” har legat etta på tidningen Expressens Robinsonlista.
– Det är en stor omställning för mig, säger Klas när han besöker NSDs redaktion i Luleå.
– Alla verkar titta på programmet, från tio år till pensionärer. Alla har sina egna favoriter, det är förmodligen därför så många tittar.
Klas tar alla reaktioner på gott och ont.
– När man ställer upp i ett program som ”Robinson” så får man ta både fördelar och nackdelar. Det dimper ner många brev från tjejer som skickar bilder. Det ringer också ofta. Jag måste nog skaffa hemligt telefonnummer.
Bjuden på kändisfester
Vad står det i breven? Får du skamliga förslag?
– Äehh, det är mest småtjejer som skriver och mejlar. Sedan har jag blivit bjuden på kändisfester.
Fördelarna då?
– Nu får jag chansen att göra det jag vill. Kändisskapet gör att jag får chansen att vara DJ och gäst i baren.
Du flyttar till Stockholm om en månad. Händer det samman med din popularitet som ”Robinson-Klas”?
– Nej, det var planerat sedan länge. Jag skulle egentligen ha flyttat för ett år sedan men då fick jag det nya jobbet på restaurangen.
Klas Granström arbetar som hovmästare på restaurang Eden i Luleå.
Efter de fem första programmen av ”Robinson” har Klas blivit uppmärksammad i medier.
Han har redan fått erbjudanden han tackat nej till.
– Ska jag ställa upp måste det vara saker som jag kan stå för. Jag tackade nej till Vecko-Revyn som ville para ihop mig och Robban (Andersson) under rubriken: ”Vem är bästa daten?”.
– TV 3s ”Silikon” ville att jag skulle vara med. Det är ett tjejförnedrande program som är rena skiten, jag ställde naturligtvis inte upp.
– Jag har inget behov av att synas en gång om dagen i tidningen.
Kanske det men det måste väl ändå vara så att du inte har något emot exponeringen. ”Robinson-Klas” är ju superhet just nu.
– Alltså, det är mycket kul som kan hända men jag är inget produktmärke. Fast visst är det kul att vara känd.
Expressens Maria Blom kallar dig för Robinsons ”gulligaste norrlänning”. Kommentar?
–Nog får dom tycka att jag är snygg. Eller tuff.
Deltagarna i Expedition Robinson har mycket stränga direktiv vad de får och inte får avslöja om tävlingen.
När Klas blev bortröstad blev han intervjuad i tidningar och radio.
– Mina småkusiner ringde och grät och tyckte att det var tråkigt att jag blivit bortröstad. Jag kunde inte säga som det var. Till och med Radio Blekinge gjorde en intervju...
Fast lördagen därpå var han tillbaka.
– Ja, jag fick ju inget säga så det var litet konstigt att bli intervjuad när jag visste att jag skulle komma tillbaka.

Polare med Jesus

Klas, som inte tittade speciellt ofta på Robinson i de tidigare omgångarna, följer troget programmet.
Trots att han vet hur det går och vem som vinner.
– Det är intressant att se vad som finns med och vad som är bortklippt. Det är mycket som inte är med och dom vinklar det på sitt sätt.
Ge exempel?
– Dom försökte med att säga till mig: Har du hört vad Johnny har sagt om dig?
Fick du några riktig bra kompisar under inspelningen?
– Ja, Robban och Jesus (Pettersson).
Det är förvisso inte det sämsta.
Inte alla kan säga att de är polare med Jesus.
”Robinson-Klas” kan.

Min taktik var att vara lugn och sympatisk

Slöjdläraren Martin Suorra tar kändislivet i Robinson med ro. Han anser att han är för gammal för att ryckas med av uppståndelsen kring honom. men han erkänner att kändisrollen underlättar i vissa sammanhang.
Robinsonäventyret var för övrigt också Martins livs första utlandsresa.
– Det är lite pittoreskt. Den lille oskyldige lappen från norr på sitt första äventyr ute i stora världen, säger Martin Suorra.
Samtidigt sprack den myten förra helgen när deras lag ertappades med fusk. De hade smugglat in alkohol och hade fyllt sina vattenflaskor med rom. Men eleverna vid Sameskolan och Sjöparkskolan där Martin arbetar som slöjdlärare håller honom bakom ryggen och säger att Martin minsann inte varit med på smugglingen. Han är deras idol och förebild numera.
Bra ambassadörer
– Eleverna tycker att det är jätteroligt att jag är med i Robinson. Helt klart har det här underlättat undervisningsklimatet i skolan. Man blir inte den vanliga gråa trista människan som jobbar, och steker falukorv till middag hemma. Utan att skryta är vi bra ambassadörer för Gällivare, säger Martin Suorra.
Martin känner sig inte som en kändis. Han tror att han är för gammal (han är 48 år) för att bli tagen av kändisvågen.
– Jag har inget behov av att hävda mig. Jag behöver inte vara störst, bäst eller vackrast. Jag står med båda fötterna på jorden som jag alltid gjort.
Men han är heller inte främmande för att åta sig något kändisknäck.
– Dyker det upp en chans så tar jag den. Dummare än så är jag inte. Men jag byter definitivt inte ut Gällivare mot storstan. Stockholm får vara för mig.
Martin Suorra är född och uppvuxen vid foten av Stora Sjöfallet. Mitt i världsarvet Laponia. Han är same och hans föräldrar har livnärt sig på fiske och sameslöjd. De äger inga renar utan tillhör fiskesamerna som i huvudsak livnär sig på fiske.
– Vi har inga renar. Jag är en så kallad ”fattiglapp”.
Martins stora intressen är förutom sameslöjd, fiske, motion och i viss mån jakt.
– Jag jagar mest ripor med mina settrar. Jakten är inte bara en naturupplevelse utan en kombination mellan upplevelse och fällt villebråd. En del tycker man är grym som skjuter fåglar. Man är mer djurvän om man skjuter fåglar än om man håller fåglar i bur hemma.
Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
– Jag försöker ha en positiv inställning till livet. Som alla andra har jag mina ups and downs men jag försöker tänka positivt och inte vara den felsökande människan. Man har inget för att vara sur och missnöjd. Man mår bara sämst själv.

Många ringer

Har du fått några heta erbjudanden om jobb?
– Inte direkt. Det ringer mycket folk och jag får många beundrarbrev. Har fått en inbjudan till Stockholm Open. Och så ska jag vara prisutdelare i Same Cupen.
Det ryktas om att du köpt en ny bil?
– Man kan klart konstatera att djungeltelegrafen i samhället fungerar. Det är en sanning med modifikation. Min fru har köpt en ny bil förra året innan jag var med i Robinson. Och när jag inte kör min gamla Volvo 245a har jag lånat hennes nya bil till jobbet. Sedan har min son varit i bilköpartankar och vi har varit runt på bilaffärer tillsammans. Han har nu köpt en gammal Audi.
Till skillnad från flera av deltagarna i Robinson har Martin inte försökt framställa sig som macho på något sätt.
– Jag är inte ute efter sensationer. Jag är jordnära och har valt att hålla en låg profil. Jag vill inte göra en höna av en fjäder. Jag är varken bög eller bisexuell. Min taktik är att vara lugn och sympatisk i programmet.

Mycket och god fisk

Om äventyret i Filippinerna säger Martin att det varit härligt.
– Vårt lag var en farlig kulturell blanding men vi fann varandra direkt. Första natten var ett jäkla äventyr. En tornado drog över området och vi blev evakuerade. Annars har vi njutit av livet med solnedgångar och en otroligt vacker stjärnhimmel. Och ätit massor med god fisk som lagkamraten, finnen Johnny fiskat.

"Robban" tänker suga lite extra på karamellen

Robinson-Robban har lämnat Gällivare för storstan. Det är här de spännande jobben finns för en nybliven kändis. ”Robban” har redan blivit kontrakterad och ska mingla på uteställen.
”Robinson-Robban” tänker suga lite extra på karamellen med sin insats i Robinson. Han och flickvännen har flyttat ned till Stockholm i höstas. De bytte en trea på 65 kvadratmeter i Gällivare mot en liten etta i Örby.
– Man kan säga att vi huserar här en kortare tid. Det är svindyrt att bo här. Rena vansinnet och sedan är det så ocentralt att vi lika gärna kunde bo i Nordkap. Det tar 45 minuter in till stan, säger ”Robban”.
I dagarna har ”Robban” skrivit kontrakt med festfixaren Brinkenstjernas agentur. ”Robbans” arbetsuppgifter är att vara kändis och mingla omkring på uteställen.
Bröt benet
I år var det för andra året i rad som ”Robinson-Robban” blev uttagen till tevesuccén Robinson. Första gången hann han bara genomföra det personliga inslaget under teveinspelningen då han bröt benet. Nu ska Robert ”Robban” Andersson, 25 år, snart in på sin nionde operation.
När han bröt benet dog en muskel och han kommer aldrig att kunna springa igen. I Robinson ser man ibland att ”Robban” haltar men det framgår aldrig att han har ont trots att han säger att det var ett rent helvete med foten tidvis under inspelningen.
– Jag har inte nämnt det överhuvudtaget. Jag har inte gnällt en enda gång över foten. Jag hatar folk som gnäller och jag ska vara döende innan jag säger något.
Hur gör man för att bli uttagen till Robinson?
– Man ska ha klart för sig att man ska vara speciell. Man måste utmärka sig. Jag tog fram mina sämsta sidor och drog dem tio gånger och mörkade mina goda sidor. Faktum är att jag är en vanlig snubbe som skröt och skrävlade. Det var en ren skådespelarinsats från min sida. De trodde jag var galen.
Vad var värst under Robinsonäventyret?
– Jag höll på att svälta ihjäl. Jag väger ju dubbelt så mycket som några av tjejerna och ändå åt de lika mycket mat som jag. Jag var oerhört irriterad men orkade inte bli arg. Hela tiden fick jag lägga lock på mig själv.
Din favoritsak som du tog med dig till Robinson har varit omtalad...
– Jag hade med mig den klart bästa grejen på ön. Jag tog med mig 14 bärs. Ungefär efter två veckor hade jag och Jesus världens fest. Just då kändes det som om jag behövde det för att överleva.
Hur är det att vara kändis?
– Det är helt okej. Det verkar som om jag är grabbarnas favorit. Många kommer på krogen och säger att jag är kung. Jag är absolut också fjortisarnas idol. På två dagar fick jag 250 mail.
Egentligen föredrar ”Robban” Gällivare framför Stockholm. Framförallt saknar han närheten som man har i Gällivare.
– Ska man gå på bio här nere är det ett heldagsprojekt. I Gällivare har man 300 meter till biografen och kan cykla fem minuter för att hälsa kompisarna. Det enda som är bättre med Stockholm är nöjeslivet.
”Robban” är också glad över de nya kompisarna han fått via Robinson. Nu i helgen träffas de ett gäng, Jesus, Klas och Lisa, hos Robban och ska ut och parta. Men först ska de titta på Robinson.